Bilindustrin har, liksom alla andra branscher och människor, ett utsläppsbudget. En gräns vi behöver hålla oss inom för att undvika en uppvärmning på mer än 1,5 grader.

Material är sällan osynligt. Det syns i produkten, i ytan, i hur ett föremål åldras. Men dess klimatpåverkan är en annan sak, gömd i produktionskedjor, i energikällor, i val som fattats långt innan produkten når händerna på någon.

Det är den osynligheten 1kgCO2e undersöker. Frågan är alltid densamma: hur mycket av ett material får du för ett kilogram koldioxidekvivalenter? I Polestars version av utställningen vidgades perspektivet till bilindustrin. På två podier visades material som används i bilar: på det ena konventionella material från den globala marknaden, på det andra samma typer av material i low-carbon-versioner. Samma funktion. Radikalt olika klimatavtryck.

I en elbil som Polestar 4 sker nästan inga utsläpp i användningsfasen, förutsatt att den laddas med förnybar el. Produktionsfasen är en annan historia. Batterimoduler, aluminium och stål dominerar, och materialvalen svarar för upp till 70–90 procent av bilens totala klimatavtryck. Det innebär att materialvalen, inte drivlinan, är den avgörande frågan för bilindustrins klimatomställning.

Polestar har, tillsammans med Rivian och Kearney, tagit fram en färdplan för att hålla industrin inom budgeten. Tre hävstänger: fossilfria bilar senast 2032, förnybar el i alla elnät senast 2033 och reducerade utsläpp i produktionskedjan, där materialen spelar den avgörande rollen. Det längst gående målet är Polestar 0: att eliminera, inte kompensera, alla växthusgasutsläpp från material och produktion till 2030.

Utställningen visades på COP28 i Dubai, vid lanseringen av Polestar 4 i Kina och i Polestars showroom i Sverige. Att känna till vad som ger utsläpp är utgångspunkten för att kunna minska dem. Det gäller möbelbranschen. Det gäller bilindustrin. Det gäller oss alla.